historia

Bastedalen har under en mycket lång tid varit en viktig hamn. Sjöfarten på Vättern är ungefär 5000 år gammal, därom vittnar hällristningar. Senare härjade vätterbyggdens vikingar i Östersjön, men sjöfartens uppsving kan härledas till byggandet av kloster kring Vättern. Exempel på detta är Alvastra kloster som började byggas år 1143 samt klosterstaden Vadstena. Ett säkert vårtecken för 150 år sedan var Hargebornas ankomst till Jönköping. Så fort isen brutit upp, kom de seglande eskadervis, med sina stora råseglare, nedlastade med kalksten, så att bara 40 cm fribord fanns till vattenytan. I bästa fall kunde färden avverkas på 7-8 timmar, i sämsta fall någon vecka. Råbockarnas anknytning till Harge förklaras av järnhanteringen vid Lerbäcks berslag samt urkalkstens förekomsten i Hammars socken. På Olaus Magnus Carta Marina från år 1539 finns det vid Hamar (som det då skrevs) en symbolisk båt.

Råbocken som fartygstyp var inte helt ovanlig runt Östersjön, men synnerligen typisk för Vättern. Den byggdes på klink med mycket breda plankor i bordläggningen, platt akter och brett runt skrov samt ett skuret råsegel.(jfr med vikingaskeppen) Lastförmågan var cirka 70 ton, skrovet var därför särskilt kraftigt och utvändigt såväl som invändigt bestruket med tjära. Besättningen bestod av två man och uttogs alltid bland bönderna, ty enligt gamle ingeniör Giöbel i Bastedalen ”ingen annan förstod att sköta de egendomliga grejorna på dessa egendomliga farkoster”. I och med minskad efterfrågan från Taberg minskade råbockarnas betydelese varför de lades upp. År 1871 återstod bara fyra, varav en, Elgen, blev ombygd till galeas och seglade till hösten 1997 då hon sjönk utanför kajen vid Dramaten i Stockholm. Hon var då ett av de äldsta seglande fartygen i Europa. Hon är nu upphuggen. Förutom Elgen hette de sista råbockarna Norden, Styrbjörn, Snäckan och Hjorten.

John Bauer med familj omkom 1918 när ångbåten Pär Brahe förliste utanför Hästholmen. Olycksorsaken var förskjutning av lasten vilket gjorde fartyget svårbärgat. Bastedalsborna lyckades dock bärga Per Brahe och båten renoverades i Bastedalen.

Platsen där den nuvarande kinesiska trädgården ligger var från början ett av flera dagbrott där Harge Bruk bröt kalksten, fältspat och marmor. Enligt källorna lär brytningen börjat så tidigt som i slutet av 1600-talet med leveranser främst till Huskvarna vapenfabrik och Taberg. Brytningen av kalksten pågick ändå till och med slutet av 1920-talet då den sista fartygslasten skeppades ut från hamnen i Bastedalen.

Från mitten av 1800-talet till 1961 fanns det också ett tegelbruk i Bastedalen. När det revs i början av 1990-talet så var det det bäst bevarade tegelbruket i Sverige