Bastedalens Herrgård

I början av 1880-talet köpte Carl Albert Giöbel mark i Bastedalen och startade ett tegelbruk. Familjen byggde då den ursprungliga Herrgården som bostad åt deras lilla familj. Under 1920-talet tillverkades ungefär 3 miljoner tegelstenar per år i bruket. 

​

År 1933 drabbades Bastedalen av en storbrand och Herrgården brann ned till grunden på bara några timmar. Makarna Giöbel lyckades rädda deras älskade matsalsbord från lågorna men fick utöver det endast med sig några få plagg ut i den kyliga oktobermorgonen. Branden orsakades förmodligen av en spricka i skorstensmuren. En ny herrgård byggdes på den gamla muren och står tack och lov kvar än idag. 

​

Den 15 maj år 1970 slocknade ugnarna i Tegelbruket för gott och en gammal tegelbrukstradition gick i graven. Spår av bruket kan ni hitta i form av en tegellada i Hamnen. 

​

​

Bastedalen - en viktig hamn runt Vättern

Ett säkert vårtecken för 150 år sedan var Hammarbornas ankomst till Jönköping. Så fort isen brutit upp kom de seglande eskadervis med sina stora råseglare, nedlastade med kalksten så att bara 40 cm fribord fanns kvar till vattenytan. I bästa fall kunde färden avverkas på 7-8 h, i sämsta fall upp till en vecka. 

​

Råbocken som fartygstyp var inte helt ovanlig runt Östersjön, men synnerligen typisk för Vättern. Den byggdes på klink med mycket breda plankor i bordläggningen, platt akter och brett runt skrov samt ett skuret råsegel.(jfr med vikingaskeppen) Lastförmågan var cirka 70 ton, skrovet var därför särskilt kraftigt och utvändigt såväl som invändigt bestruket med tjära. Besättningen bestod av två man och uttogs alltid bland bönderna, ty enligt gamle ingenjör Giöbel i Bastedalen ”ingen annan förstod att sköta de egendomliga grejorna på dessa egendomliga farkoster”. I och med minskad efterfrågan från Taberg minskade råbockarnas betydelse varför de lades upp. År 1871 återstod bara fyra: Elgen, Norden, Styrbjörn, Snäckan och Hjorten. Elgen byggdes om till galeas och seglade till hösten 1997 då hon sjönk utanför kajen vid Dramaten i Stockholm. 

​

Råbockarnas anknytning till Hammar förklaras av järnhanteringen vid Lerbäcks Bergslag samt urkalkstens förekomsten i Hammars socken. Enligt källorna lär brytningen börjat så tidigt som i slutet av 1600-talet med leveranser främst till Huskvarna vapenfabrik och Taberg. Brytningen av kalksten pågick ändå till och med slutet av 1920-talet då den sista fartygslasten skeppades ut från hamnen i Bastedalen. Ett av kalktagen finns fortfarande kvar men är stängd för allmänheten. Ni kan få en skymt av den om ni går till vår Äppelträdgård. 

​

​